...och så var det augusti.
Och swisch sa det, så var det dags att packa ihop oss och åka hem.
Som alltid är känslorna otroligt blandade så här precis vid hemkomst, kanske t.o.m. värre än vanligt, men i år var jag förberedd. Jag vet vid det här laget att jag alltid dippar när augusti närmar sig och jag vet att jag alltid, fastän jag längtar något vansinnigt när Båstadveckorna lider mot sitt slut och fastän jag verkligen älskar att komma hem, drabbas av ångest och depp när jag väl landat hemma i tryggheten. Jag vet det. Jag är beredd.
Så hej hemma, hej augusti. Nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar