Stolt!!

Helt slut och uttömd på alla sätt efter de senaste dagarna, men så otroligt lycklig och stolt på så många sätt. 

Stolt över alla mina fina barn i klassen som nu, efter tre år, är precis där de ska vara. Vilken resa vi gjort och så bra det har blivit. Avslutningen blev precis så fin som jag trott och hoppats på och en perfekt final på våra år tillsammans. Inte ett öga torrt, definitivt inte mina. Har fortfarande inte kunnat landa och ta in alla blommor, presenter, kärleksförklaringar, fina ord, brev, sms och mail. Det kommer ta ett tag.

Outsägligt stolt - alltid, oavsett - över mina stora, egna barn som är så helt fenomenalt fantastiska på alla sätt och som nu båda två tagit stora, viktiga kliv i livet. Så vackra på både in- och utsida, vilka människor!! Att de dessutom har en sådan fin relation de där två, även det gör mig oerhört lycklig och stolt.

Sist men inte minst, stolt över mig själv. Det var med tårar rinnande längs kinderna som jag cyklade in på upploppssträckan i Motala igår, efter nästan sex timmars kamp i motvind. Efter ett helt års kamp. Tänk att jag fixade det. Inga rekordtider någonstans, men jag grejade ta mig tusan hela tjejklassikern. JAG. Heja mig.