Serbisk afton, våffelkalas, cocktailparty och världens bästa pingisprins.

Min helg. 

Full fart från början till slut. Inga konstigheter.

Allt började direkt efter oerhört lång och tuff jobbdag i fredags. Jag och mina älskade Lurisar var hembjudna till en före detta kollega, som i flera år pratat om en mängd serbiska specialiteter som hon velat bjuda oss på. Nu var det dags.

Vi fick en jättetrevlig kväll med så mycket god mat - gudars vad L hade förberett, lagat och fixat åt oss!

Ljuvligt god meze till förrätt...

..och ett par rediga, serbiska stänkare! Enligt L är det tradition med åtminstone en sådan i varje ben inför en rejäl middag. Och - som hon tillade - ju mastigare mat, desto mer sprit tål man!

Så mycket god mat. Kåldolmar på surkål, potatismos, hemgjorda korvar och heta, jättegoda, vita bönor.

Till dessert hallonpannacotta och en slags rulltårta med vallmofröfyllning. Nya, annorlunda och spännande smaker men, som sagt, så gott alltsammans!

På lördagen var vi hembjudna till svärmor och Hasse på våffellunch. Så gott, som alltid!

Efter maten lämnade jag och Niklas två mycket glada killar och åkte hem på tu man hand. Vi var båda rätt slut och lätt nervösa inför kvällen, men nu var det dags att ladda för nästa kalas!

Ellas 40-årscocktailparty!!!

Vilken fest! Så fantastiskt fint fixat allting (ni vet ju sedan tidigare att Ella är min stora idol på inrednings- och fina grejer-fronten), jag gick omkring en lång stund i början och kunde inte se mig mätt. Alla smakfulla detaljer, alla fina saker, all mat, all dryck. Helt makalöst fint och så gott. Dessutom träffade vi människor som vi inte träffat på jättelänge, så hela tillställningen var en höjdare på så många sätt. Både jag och Niklas hade en fantastisk kväll och festade till långt in på småtimmarna (extra långt då klockan ju helt plötsligt tog ett skutt pga sommartid).

På söndagen hade vi en lugn förmiddag innan Eva kom med killarna och vi alla delade upp oss lite. Niklas och Viktor åkte på kalas och jag och Ludvig på pingis. Sedan några veckor tillbaka går han på pingisskola i Spårvägen (min gamla klubb!), något som tyvärr inte gått helt smärtfritt.. Varje gång har hittills varit en kamp, då han inte är van att göra något på egen hand och bara varit så nervös och butter... Men det går framåt. 

Är så otroligt stolt över denna fina lilla människa som, trots att det känns jobbigt och läskigt med allt nytt, utmanar sig själv, kämpar på och sakta blir allt säkrare. Mammas älskade Luddehjärta!

Helgen slut, Nettan slut. Trots fantastiska dagar så längtar jag efter lite lugn och ro nu. Tack.